dysterkvist

De la Wikționar, dicționarul liber

suedeză

(svenska)

Etimologie

Atestat deja în 1887; compus din dyster („trist, mâhnit”) +‎ kvist („rămurică, crenguță”).

Pronunție

  • AFI: /ˈdʏstɛrˌkvɪst/


Substantiv


Declinarea substantivului
dysterkvist
c. Singular Plural
Nehotărât Hotărât Nehotărât Hotărât
Nominativ dysterkvist dysterkvisten dysterkvistar dysterkvistarna
Genitiv dysterkvists dysterkvistens dysterkvistars dysterkvistarnas
  1. (fam.) persoană tristă
    När vädret är kallt och rått blir du alltid en sån dysterkvist.

Sinonime

Antonime

Vezi și

Referințe