burdus

De la Wikționar, dicționarul liber

suedeză

(svenska)

Etimologie

Din germană medie de jos pardues, perduuz, pardus, perdus < probabil origine onomatopeică.

Înrudit cu daneză bardus, neerlandeză pardoes, perdoes și germană bardaus, pardauz.

Pronunție

  • AFI: /bɵrˈdʉːs/


Adjectiv

burdus (comp. burdusare, sup. burdusast)

  1. direct, necioplit, grosolan
  2. (p.ext.) imprudent, nechibzuit
    Bullterriern saknar vaktegenskaper men kan vara burdus och intensiv.

Sinonime

Antonime

Referințe