carbonata

De la Wikționar, dicționarul liber

română

Etimologie

Din franceză carbonater.

Pronunție

  • AFI: /kar.bo.na'ta/


Verb


Conjugarea verbului
carbonata
Infinitiv a carbonata
Indicativ prezent
pers. 1 sg.
carbonatez
Conjunctiv prezent
pers. 3 sg.
să carbonateze
Participiu carbonatat
Conjugare I
  1. (v.tranz.) a transforma în carbonat.


Traduceri

Anagrame

Referințe