deponta

De la Wikționar, dicționarul liber

română

Etimologie

Din franceză dépointer.

Pronunție

  • AFI: /de.pon'ta/


Verb


Conjugarea verbului
deponta
Infinitiv a deponta
Indicativ prezent
pers. 1 sg.
depontez
Conjunctiv prezent
pers. 3 sg.
să deponteze
Participiu depontat
Conjugare I
  1. (v.tranz.) a demonta un pod militar.


Traduceri

Referințe