djur

suedeză

(svenska)

Etimologie

Din suedeză veche diūr, care provine din limba nordică veche dýr < proto-germanică *deuzą („animal, bestie”).

Înrudit cu daneză dyr, engleză deer, faroeză dýr, djór, germană Tier, limba gotică 𐌳𐌹𐌿𐍃 (dius), islandeză dýr, neerlandeză dier și norvegiană dyr.

Pronunție

• AFI: /jʉːr/
•  Audio^fișier

Substantiv

Declinarea substantivului djur
n.	Singular		Plural
	Nehotărât	Hotărât	Nehotărât	Hotărât
Nominativ	djur	djuret	djur	djuren
Genitiv	djurs	djurets	djurs	djurens

1. (biol., zool.) animal

Sinonime

• (biol., zool.) varelse, väsen, väsende, best, (spec.) vilddjur, (spec.) kreatur, (spec.) fä, (spec.) villebråd

Antonime

• (biol., zool.) människa

Cuvinte derivate

• djurisk
• djurliknande

Cuvinte compuse

cuvinte compuse

alfadjur andedjur betesdjur björndjur blötdjur boskapsdjur bytesdjur djurens konung djurfoder djurkretsen djurpark djurplågare djurplågeri djurrike djurrätt djursjukhus djurskyddslag djurtandvård djurtämjare djuruppfödare djurvän djuränkling däggdjur flockdjur groddjur hardjur hjortdjur hjuldjur hovdjur hunddjur husdjur kattdjur

kloakdjur klövdjur klövjedjur kräftdjur kräldjur landdjur leddjur lodjur murmeldjur mårddjur näbbdjur nässeldjur odjur pungdjur pälsdjur rovdjur ryggradsdjur ryggsträngsdjur skadedjur skaldjur slaktdjur sliddjur spindeldjur svampdjur sällskapsdjur tamdjur toffeldjur trumpetdjur urdjur vanedjur vattendjur vilddjur

Vezi și

• arké
• bakterie
• fisk
• fågel
• insekt
• reptil
• svamp
• växt

Referințe

• SAOB
• Wiktionary
• Wiktionary