dubbelgångare
(svenska)
Etimologie
Compus din dubbel („dublu”) + verbul (att) gånga („a merge”) + -are, poate după germană Doppelgänger.
Pronunție
- AFI: /ˈdɵbɛlˌɡɔŋarɛ/
Substantiv
| Declinarea substantivului dubbelgångare | ||||
| c. | Singular | Plural | ||
| Nehotărât | Hotărât | Nehotărât | Hotărât | |
| Nominativ | dubbelgångare | dubbelgångaren | dubbelgångare | dubbelgångarna |
| Genitiv | dubbelgångares | dubbelgångarens | dubbelgångares | dubbelgångarnas |