barnäktenskap
(svenska)
Etimologie
Compus din barn („copil”) + äktenskap („căsătorie”).
Pronunție
- AFI: /²bɑːɳˌɛkːtɛnskap/
Substantiv
| Declinarea substantivului barnäktenskap | ||||
| n. | Singular | Plural | ||
| Nehotărât | Hotărât | Nehotărât | Hotărât | |
| Nominativ | barnäktenskap | barnäktenskapet | barnäktenskap | barnäktenskapen |
| Genitiv | barnäktenskaps | barnäktenskapets | barnäktenskaps | barnäktenskapens |