colmata

De la Wikționar, dicționarul liber

română

Etimologie

Din franceză colmater.

Pronunție

  • AFI: /kol.ma'ta/


Verb


Conjugarea verbului
colmata
Infinitiv a colmata
Indicativ prezent
pers. 1 sg.
colmatez
Conjunctiv prezent
pers. 3 sg.
să colmateze
Participiu colmatat
Conjugare I
  1. (v.tranz.) a produce o colmatare.


Traduceri

Anagrame

Referințe