dimmig

suedeză

(svenska)

Etimologie

Din dimma („ceață”) +‎ -ig.

Pronunție

• AFI: /ˌdɪˈmɪɡ/

Adjectiv

dimmig (comp. dimmigare, sup. dimmigast)

1. (metro.) încețoșat

   Det enformiga landskapet med hårt klimat och dimmig eller disig luft.

2. (fig.) încețoșat, împăienjenit

   Han hade druckit hela kvällen och kände sig nu ganska dimmig i skallen, minst sagt omtöcknad.

3. (fig.) neclar, neprecis

   Mitt dimmiga och oklara liv gör det svårt att skriva mina memoarer.

Sinonime

• 1: (metro.) dimhöljd, disig, mistig, töckenhöljd
• 2: groggy, omtöcknad, onykter
• 3: diffus, dunkel, luddig, suddig

Antonime

• 1: (metro.) disfri, klar, ljus, solig
• 2: alert, pigg, vaken
• 3: klar, otvetydig, tydlig, upplyst

Cuvinte apropiate

• dimma

Referințe

• SAOB
• Wiktionary
• Wiktionary