avbrott
Aspect
(svenska)
Etimologie
Compus din av- + brott („rupere”).
Pronunție
Substantiv
Declinarea substantivului avbrott | ||||
n. | Singular | Plural | ||
Nehotărât | Hotărât | Nehotărât | Hotărât | |
Nominativ | avbrott | avbrottet | avbrott | avbrotten |
Genitiv | avbrotts | avbrottets | avbrotts | avbrottens |
- întrerupere, oprire
- Ett avbrott i produktionen skulle få stora konsekvenser.
- pauză, întrerupere
- De gjorde ett avbrott i förhandlingarna för att ta en nypa frisk luft.
Sinonime
- 1: (livr.) interruption, stagnation, stillestånd, stockning, störning, upphörande
- 2: (spec.) ajournering, bensträckare, break, halt, lucka, paus, rast, stopp, strandning, time-out, uppehåll, vila
Cuvinte derivate
Cuvinte compuse
cuvinte compuse